storyofelina

Vid 6 års ålder började jag på Gävle Ponnytravklubb, gick hästskötarkurser där.
Min favorit blev snabbt Domino, en kolsvart underbar shetlandsponny.
Jag gick där tills jag fyllde 7, då började jag på Gävle Ponnyklubb.
Min favorit blev den tjuriga Cederlunds Menuette.
Jag började även gilla Tin-Tin och Wilmer.
Tin-Tin ja, den där underbara fuxen, som alla tyckte var så tjurig, jag var alltid den enda som ville rykta henne.
Och mot mig var hon inte så hemsk.
Jag tror att hon var en av de smartaste hästarna jag känt.
Och Wilmer.
Den underbara bruna D-ponnyn, hästen jag så hemskt gärna ville rida.
Hösten 2004 skulle jag tillbaka efter ett sommarlov, och längtade efter att få rida Wilmer, eftersom min ridlärare hade sagt att han skulle gå med våra lektioner.
Men så blev det aldrig.
Han dog under sommarlovet, och jag fick aldrig rida min drömhäst.
Tin-Tin gick bort vintern 2005, och det var bara Cederlunds Menuette kvar, min ängel.
Det var henne jag lärde mig rida på , första hästen jag galopperade på, första hästen jag hoppade på, första hästen jag hoppade bana på m.m
Hon betydde sååå mycket för mig.
Såklart var inte vägen smärtfri, Menuette hade mycket knep och knåp för sig, så några bett, sparkar & någon avkastning blev det, och många skulle ha hatat ponnyn, men inte jag inte.
Hösten 2005 avlivades min älskade ängel.

Nu blev det Klara som jag fick rida, dock inte mitt första val, men efter varenda lektion på en tjurig, seg, motsamarbetsvillig ponny i över 1 år, lärde jag mig mycket.
Nästa favorit blev en fux vid namn Valdo, och tja, han var ingenting du sitter upp på och galopperar iväg på.
Men jag lärde mig mycket, och efter lite mer än 1 år, så släppte jag taget om honom.
Jag hittade en ny ponny att älska, och det var inte heller någonting du bara sitter upp på.
Denna underbara ponnyn hade det vackra namnet Cantarell.
Han stod i box, och jag fick absolut noway in honom.
Jag kom ihåg hur jag försökte och försökte, men han bara kickades och bets.
Vändningen kom på ridlägret 2008, då jag faktiskt stod och väntade tills han kom med öronen framåt och stoppade i huvudet i grimman av sig själv.
Att rida var inte heller lätt, och tja, jag har fått jobba, men nu börjar det hända saker.

I början av 2009 kom en ponny & en häst in i mitt liv, Knut & Donovan.
Första gången var 2009-04-09 09:09:45, då satt jag upp på Donovan.
Han var helt fantastisk, dock något större än vad jag är van vid.
Till sommaren började jag rida de lite oftare, och även vara där.
2009-08-02 sent på kvällen red jag Knut för första gången, första gången på en fyraåring, spännande!
Sen ganska nyligen fick jag prova GPK's enda storhäst, Dusty, 18 mars var första gången.
Jag fastnade snabbt, och efter Cantarell, på delad andra plats med Donovan & Knut ligger hon nu.

Det är ungefär där vi är nu.

Men, det finns såklart mer.
Under perioden med Menuette, Tin-Tin & Wilmer fanns även mammas medryttarhäst, Second Court, Sekke. Han var en gammal travare, och säkert 170 cm, skenade ofta, och sånt.
Men jag gillade honom.
Under tiden red jag på en shetlandsponny ibland, som stod på samma stall.
Fridolf.
Han reds mest i westenstil, och hade egna idéer, rullade oftast mitt under ett ridpass, bara att hoppa av.

Sen red jag även andra hästar, men inga som jag tänker berätta om, bara nämna.
Joyce, världens underbaraste C-ponny, gjorde ALLT du bad om. Skulle ha hoppat hus om du bad henne. Hon gjorde ALLT du sa, och hoppade ALLT!
Lord Sam, tidernas största halvblod, första hästen jag travade bommar på, bra att börja med häst över 180 cm.

Så här är jag nu, en ryttare med 6 års erfarenhet, med många brister, men även många bra saker.
Hur långt har jag egentligen kommit?
Inte speciellt långt.
Så jag kämpar på, och fortsätter göra det jag gillar mest.





Bilder + info om alla jag har nämnt kommer :D